Blogginlägg C

Lasermannen av Gellert Tamas

Lasermannen är en sann historia om mannen John Ausonius som i början av 90-talet spred skräck i Sverige när han sköt invandrare. Boken skildrar förutom John Ausonius liv också polisens kamp att fånga honom samt det rasistiska klimatet som växte sig starkt i Sverige under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Geller Tamas har som enda journalist lyckats få en intervju med Lasermannen. Förutom hans berättelser bygger också boken på utsagor från polis, bekanta till John Ausonius, hans offer och politiker.

Detta är berättelsen om en psykiskt sjuk man som, om han fått hjälp av samhället, kunde hamnat någon helt annanstans i livet. De sadistiska dragen i Lasermannens personlighet kom att präglas av hans barndom med en sträng mamma, populär lillebror och en frånvarande pappa. I slutet av tonåren kom de här dragen att bli allt starkare. John Ausonius kom att genomföra en mängd misshandlar, bankrån och mordförsök innan han åkte fast i april 1992. Han blev dessutom vid ett flertal tillfällen granskad av psykologer, men detta ledde enbart till korta vistelser på olika psykiska anstalter.

Berättelsen är skickligt uppbyggd. Polisens utsagor blandas med berättelser från Johns liv, rasismens framväxt och hur rasistiska klimatet var i Sverige under de år som Lasermannen härjade. Den här varvningen gör att boken stundtals känns som en faktabok och stundtals som en roman. Det blir dock aldrig långtråkigt. Mycket tack vare att Gellert är en otroligt skicklig berättare som effektivt bygger på Lasermannens historia genom att beskriva de många rasistiska organisationer som fanns i Sverige när Lasermannen var aktiv. Detta gör att betydelsen av de brott som Lasermannen genomförde sätts i ett helt annat perspektiv och att det rasistiska samhälle som fanns då, med Ny demokrati i spetsen, väcker fram otroligt starka känslor. Själv var jag bara tre år när Lasermannen härjade på Stockholms gator och minns inte den panik som rådde då. Givetvis har jag hört talas om Lasermannen och partiet Ny demokrati, men mina kunskaper inom ämnet var väldigt begränsade om än obefintliga.

När man som jag, inte vet så mycket om ett ämne innan, tycker jag att den här typen av bok gör sig väldigt bra. Som jag nämnde får man som läsare varken känslan av fakta och det känns inte som fiktion. Mycket tack vare att Gellert varvar skönlitterära stycken, berättelser om John Ausonius liv och polisens utsagor, med fakta, det rasistiska samhället. Det gör att man som läsare dels lär känna Ausonius som person och dels får en uppfattning om hur det politiska klimatet var vid den tidpunkten. Det är också det som gör att boken känns trovärdig, författaren låter alla sidor komma till tals. Men samtidigt är ingenting objektivt, författaren har ändå valt vilka som ska medverka i boken. Det är det som jag ser kan vara nackdelen med en sådan här typ av bok. Inte det att Gellert påstår saker som inte har hänt, för alla källor redovisas tydligt i slutet av boken. Utan snarare att bakom varje person, fakta som dyker upp i boken står ett medvetet val. Det är Gellert som valt vilka som ska uttala sig, vad som ska få mest plats i boken och hur det ska skildras. I en fiktiv roman spelar det ingen roll eftersom att allt innehåll är uppdiktat men i en verklighetsbaserad berättelse blir det genast knivigare. Inte för att jag inte gillar Gellerts skildring, jag tycker den är briljant. Men samtidigt är det något man kan ha i bakhuvudet när man läser en verklighetsskildring. Men jag tycker ändå att fördelarna är betydligt fler än nackdelarna. För det första är det betydligt mer underhållande och ”lättare” att läsa en sådan här bok än ren fakta. För det andra tycker jag att man som läsare får en djupare förståelse för ämnet eftersom det är så pass många olika vinklar som redovisas.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag tycker det är en väldigt bra bok och att Gellert hittat en stil som gör att boken känns både intressant och lättläst. Emellanåt kunde även jag känna mig uttråkad men jag tycker ändå att han lyckats med uppgiften, att blanda fakta och fiktion.