Blogginlägg E The elements of journalism

Är tiden för gammelmedia förbi? Har de sociala medierna tagit över rollen som berättare? Det är en väldigt svår nöt att knäcka, inte minst på grund av att de representerar två helt olika saker och berör olika generationer.

När jag och min klasskompis skulle skriva Cuppsats i medie- och kommunikationsvetenskap i höstas valde vi att skriva om bloggar. Ett av de nya sociala medier där ”författaren” kan skriva vad han/hon vill om vem han/hon vill. Bloggarna vi valde att basera vår studie på var Alex Schulmans blogg ”Att vara Charlie Schulmans pappa” och Pernilla Wahlgrens blogg ”Pernillas blogg”. Med studien ville vi främst undersöka hur personliga de var i sina bloggar och vilken typ av information de lämnar ut. På ett sätt är ju bloggarna dagens skvallerpress, det är där vi får reda på saker om kända personers privatliv, skillnaden är att det är de själva som berättar och att kriterierna för vad som får och inte får skrivas är mycket lägre.

I en ”vanlig” artikel finns det ju vissa kriterier för namnpublicering och så vidare, i bloggar gäller inte de kriterierna. Alex Schulman har länge varit en både omtyckt och kritiserad kritiker. Kanske främst för att han inte har dragit sig för att kasta ut förolämpningar till höger och vänster. Men i slutändan är det ju inte personerna som kritiseras som skadas utan blogginnehavarna själva. Med bloggarna kan de lämna ut sig själva på ett helt annat sätt, men också bestämma själva vilken sida av sig själva som de vill visa upp för omvärlden. Vilket innebär att den sidan inte behöver ha någon som helst verklighetsanknytning utan snarare är ett skapande av ett varumärke.

I boken Elements of the journalism frågar sig bland annat författarna: What is journalism for? När bloggar och andra sociala medier tar upp saker som också nämns i tidningar, hotar det då inte den verkligen journalistiken? Den opartiska där varje enskild individ har rätten att skapa sig en egen uppfattning om det som skrivs. Tidningarna skriver för läsarna, men för vilka skriver egentligen bloggare? För omvärlden eller dem själva? På ett sätt tycker jag att det är väldigt bra att det finns forum där människor, som kanske aldrig annars skulle få chansen, kan uttrycka sina åsikter fritt. Men samtidigt måste man komma ihåg att personerna bakom bloggar, Facebook och Twitter är vanliga personer med egna åsikter och inte djupt grävande journalister som står för en objektiv journalistik. Vi har alltid fått höra att vi kritiskt ska granska nyheter, att allt som står kanske inte är sant. Men när det plötsligt kommer till bloggar och Facebook sväljer läsarna det med hull och hår. Vad händer då med den kritisk granskande journalistiken när vi helt plötsligt ska börja granska oss själva?

Jag tror att de sociala medierna behövs i samhället, och att tidningar, TV och radio kan har stor nytta av dessa kanaler när det kommer till uppmärksamma att gammelmedia fortfarande finns. Både SVT och Sveriges Radio har egna grupper på Facebook och använder det som ett kommunikationsmedel där läsarna kan få skicka in sina synpunkter och ideer till programmen, snabbt och enkelt. Under OS i Vancouver uppmanade André Pops och Jonas Karlsson i OS-studion gång på gång tittarna att gå in på Facebook och ställa frågor under programmets gång. För att få veta vad som hände bakom kulisserna kunde de sportintresserade ta del av OS-bloggen där bland annat Jacob Hård, Johan Ejeborg och Christer Ulfbåge uppdaterade läget i den svenska OS-byn. Så visst kan de sociala medierna vara bra, det gäller bara att ha samma kritiska inställning till dem som till övriga nyhetsvärlden.